Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygande holländaren, av Anthony Fokker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av denna maskintyp. Det var just med anledning härav som
man kom att tänka på Albatross D-V, då Fokker D-VIII visade
tecken på vingbrott.
De fruktansvärda erfarenheter man haft av
Albatrossmaskinerna hade emellertid inte varit förgäves, i det de starkt
framhävt betydelsen av en praktisk fallskärm. Vad tyskarna
beträffar dröjde det ända till mitten av 1917 innan fallskärmen
blev obligatorisk. Engelsmännen var de av de allierade som hade
den bästa och starkaste fallskärmen, och de tyska flygarna var
överförtjusta den gången de erövrade den. Många av de tyska
flygarna gick döden till mötes uteslutande och allenast därför
att de inte hade fallskärm att tillgå. Den tyska
Heinecke-modellen var fäst vid maskinen medelst ett snöre, och när
flygaren kastade sig ut från maskinen, drog snöret fallskärmen ut
ur dess förpackning, varefter flygarens tyngd fick snöret att
brista. Under normala omständigheter fungerade
Heinecke-mo-dellen tillfredsställande, men om flygaren hoppade ut medan
maskinen befann sig i spin eller under någon annan komplicerad
manöver, trasslade antingen snöret eller fallskärmen i allmänhet
in sig i maskinen. Trots detta utrustades flygarna med dessa
fallskärmar i den mån de kunde framställas, och trots allt
räddade de många liv.
Då arméledningen medgav att den inte kunde ge någon
förklaring på D-VIII :ans sammanbrott i luften, måste jag själv
ta itu med saken och finna på felet eller också inställa
fabrikationen av denna typ. Jag tog därför en vinge vilken som helst
från fabriken och provade den med sandsäckar på min egen
fabrik. Allt efter som vingen belastades mättes nedtryckningen
på planet från spets till spets. Jag upptäckte därvid, att med
den växande belastningen steg infallsvinkeln kraftigt. Jag kunde
inte påminna mig att jag hade märkt detta vid de första plan
av denna typ jag konstruerat, och då slog det mig plötsligt, att
det var denna starkt växande anfallsvinkel som var orsaken
till planets sammanbrott, då det var ganska klart att den
belast
221
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
