Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första divisionen, av Alvar Zacke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än att ni kan linka hem till mej och äta middag, hoppas jag.
Jag skulle gäma vilja att fänriken gjorde det i dag — efter
den här gemensamma upplevelsen...
De hade ätit middag på tu man hand och sutto vid kaffet
framför den öppna spisen i hallen, där en brasa flammade.
Den lyckokänsla överste Stålberg känt i dag, då han räddat
sin döde kamrats son, dröjde ännu kvar. Samtidigt kände han
intensivare än någonsin sin ensamhet, sin tillvaros tomhet och
meningslöshet. Louises son — men inte hans. Det var
Gunnar, hans bäste vän, hon valt den gången.
Han ryckte till, när han märkte att han förlorat sig i sina
tankar. Pojken satt där orörlig och tyst — en avbild av
Gunnar och med drag även av Henne. Men nu när så mycket
av hans förskansningar redan brutits ned — nu ville Magnus
Stålberg tala. Ville — nej, han måste!
— Hur kom det sig, att fänriken valde att — att bli flygare?
frågade han.
Pojken dröjde en sekund. Glödskenet från härden
fladdrade över hans unga ansikte med dess mjuka, rena linjer. Han
riktade blicken rakt på den äldre mannen, då han svarade:
— Därför att — det föll sig naturligt. Pappa var ju också
flygare.
Stålberg nickade.
— Ja, fänriken vet väl, hur det var när han omkom — att
jag var med?
—’ Ja, jag vet det.
— Och fänriken vet, att jag kände fänrikens mor?
— Ja-
— Hon var en underbar kvinna...
Gunnar Brådes ansikte lyste upp.
— Det är hon fortfarande! sade han med en blandning av
sonlig vördnad och entusiasm.
— Det kan jag föreställa mig. Vet fänriken — Stålberg
ta
242
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
