- Project Runeberg -  Flygäventyr från hela världen /
243

(1947) [MARC] [MARC] - Tema: Aviation
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första divisionen, av Alvar Zacke

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lade mycket långsamt, lågmält och avmätt — men en underton
av behärskad lidelse skalv i hans stämma... Vet du, att hon
är den enda kvinna, som någonsin betytt någonting för mej...

Ynglingen satt tyst.

— Och det blev min lott att leva vidare, medan den, som
hon älskade över allt annat, gick bort. Det borde varit jag,
som...

Det blev en ny paus. Plötsligt sade Bråde:

— Får jag göra en fråga?

— Visst, min gosse!

—• Ja, jag har ju bara hört mamma berätta om — om
haveriet, och hon hade ju inte kunnat ta reda på detaljerna så
klart. Det är därför jag skulle vilja fråga: Det var väl inte
på något sätt pappas fel, att det hände?

–––- Nej, nej, absolut inte. Din far var en briljant flygare,
den skickligaste kanske av oss alla. Det var en ren
olyckshändelse. Isbildningen gjorde mitt plan ostyrbart — kanske
också hans.

Det kom en förlösande suck ur den unges bröst.

— Tack, jag tror det skulle göra mamma gott att få höra
det en gång också...

Han tvekade ett ögonblick och fortsatte sedan:

— Varför sökte — chefen aldrig upp henne sedan?

Stålberg skakade sakta på huvudet.

— Jag vet knappast själv. Det blev så. Första tiden ville
jag inte, kunde ju inte — tränga mig på. Så föddes — du...
Och så flyttade hon från orten — och en tid efter blev jag
kommenderad på annat håll. Så gick tiden — och för varje
år blev det bara allt svårare att tänka på att gå till henne...

— Det skulle chefen kanske ändå ha gjort — både för
mammfas skull och för min...

Det ryckte i Stålbergs ansikte. Han såg på en gång barsk
och oändligt mild ut, när han med nästan faderlig röst sade:

— Nå, så har jag åtminstone fått d e j att ta hand om nu.

243

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Sep 26 19:11:33 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flygaven/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free