Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30 sekunder över Tokio, av Ted W. Lawson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu, eftersom alla plan som kommit in före mig bombat från
1.500 fots höjd. Byggnaderna blevo större. Men jag kunde inte
se några människor.
Vi voro nästan rakt över vårt första mål, innan jag
upptäckte det. Jag drog på full gas, och vi stego snabbast möjligt
till 1.500 fot höjd på det sätt vi övat i en månad och diskuterat
i ytterligare tre veckor.
Vi hade nätt och jämnt tid att nå upp till den höjden, gå i
planflykt igen, göra i ordning för bombfällning och sedan låta
den första bomben gå. Det röda ljuset blinkade på mitt
instrumentbord, och jag visste att den första 250-kilosbomben fällts.
Vår fart ökades. Det röda ljuset blinkade åter, och jag
förstod att Clever släppt den andra bomben. Just som ljuset
blinkade dök ett svart moln upp på hundra meters håll framför
oss och rusade förbi med stor hastighet. Ytterligare två moln
slogo ut framför oss i linje med våra vingspetsar, och även
de rusade förbi. De hade temperat perfekt för vår höjd men
överskattade vår fart.
Den tredje röda blinkningen kom, och eftersom vi nu
be-funno oss över ett oordnat område i södra delen av staden
blinkade det för fjärde gången. Det var brandbomben som jag
visste skulle dela sig så snart den kom i rätt läge, varpå
dussintals små brandbomber skulle spridas runt den.
I samma ögonblick som den fjärde röda blinkningen syntes
förde jag ned Halta Ankans nos för störtdykning. Jag hade
ändrat kursen en smula för anflygningen mot målet för
brandbomberna. När jag nu dök, såg jag mig om och fick ett snabbt
men outplånligt intryck av, hur en av våra 250-kilosbomber
träffade den stålugn den var avsedd för. Fabriken tycktes
sprängas inifrån och sedan försvinna i ett svartrött moln.
Vår dykhastighet uppsteg till 350 miles i timmen på kortare
tid än det tar att berätta det, och jag undrade över, varför
inte japanerna skickade upp en vägg av kulsprutekulor
framför oss. Vi hade varit tvungna att flyga rakt genom den.
17. Flygäventyr från hela världen
257
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
