Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30 sekunder över Tokio, av Ted W. Lawson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Clever kröp upp från sin bombfällarplats och klev in i vår
hytt.
— Var du rädd? frågade han mig.
Jag sade, att jag naturligtvis varit det.
Jag antar, att vi hade behov av att vara tillsammans nu. Vi
rökte en cigarrett och pratade så gott det gick, och jag
försökte att inte lägga märke till, att vädret började bli dåligt.
Motorerna voro underbara! Jag tyckte, att jag borde gå ut
på vingarna och ge dem en kyss.
Lokala regnskurar smattrade mot våra vindrutor. Vi hade
inte väntat oss att få bra väder hela vägen. Flottan hade
vai-nat oss för att det denna tiden på året ofta härjade oväder
utan föregående varning. Jag hoppades, att detta inte skulle
bli så svårt som det såg ut. Att hitta Choo Chow Lishui utan
radiolots kunde vara besvärligt nog under idealiska
väderleksförhållanden. Nu började det se ut som en hopplös uppgift.
Clever återvände till bombfällarplatsen och upptäckte vad
som var galet med automatpiloten. Det improviserade
bombsiktet — ett rör av duraluminium stack i vinkel ut från nosen
och såg ut som en gevärspipa — hade hindrat gyroskopet att
verka. Det gav mig mitt första tillfälle att resa mig från min
stol sedan klockan åtta samma morgon. Davenport blev kvar
i hjälppilotens plats, färdig att gripa spakarna om någonting
krånglade med automatpiloten, medan jag gick in i McClures
navigationshytt och sträckte på benen.
Thatcher upptäckte mig där och kröp fram. Han såg
bekymrad ut.
— Vad skall jag göra, om vi måste hoppa ut över vattnet?
frågade han mig.
Jag sade honom, att allting var all right, och att det inte
fanns något att vara orolig för. Men han ville i alla fall veta
det. Så jag sade åt honom, att han skulle lösa upp remmarna
261
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
