Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30 sekunder över Tokio, av Ted W. Lawson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kring benen då han föll och sedan på åtta eller tio fots höjd
över vattenytan haka av fallskärmens livrem och falla ner i
vattnet. På så sätt skulle skärmen segla iväg ett stycke och
inte ramla ner över honom och snärja honom.
Sedan frågade jag varför han trodde, att vi skulle hoppa ut
över vattnet.
— Jag tänkte inte så mycket på det här, sade han och
pekade nedåt. Jag tänkte, att vi kanske måste hoppa ut över
land och att jag kunde hamna i en flod eller sjö.
Det fanns en enda ljusglimt med det allt sämre vädret. Om
det höll i sig skulle våra utsikter att anfallas av japanska
plan, då vi kommo till kinesiska kusten, vara mycket små. Och
efter ytterligare en timme var det föga tvivel om, att det inte
skulle hålla i sig. Det skulle mörkna tidigt.
Sedan jag återvänt till förarhytten och avlöst Davenport
steg jag till 500 fot och förlorade vattnet ur sikte. Jag sänkte
mig åter till femtio fot och det började bli så tjockt nu, att
jag måste rulla ner vindrutan till vänster och titta ut, för
fönstret började imma. Cigarretterna hade nu tappat sin smak.
Vi siktade land kl. 8,30 e. m. enligt våra klockor, 6,30 lokal
tid. Det var en kuslig bergig ö, som reste sig ur dimman
framför oss. Jag måste omedelbart koppla av automatpiloten,
eftersom öarna kommo allt tätare ju värre vädret blev. Jag måste
flyga blint genom molnen, som voro så tjocka, att jag knappt
kunde se nosen på maskinen. En gång dök en ö upp så nära
oss, att jag hastigt måste höja nosen för att undvika en
kollision. Jag hade nerverna på helspänn medan jag flög blint och
hoppades att upptäcka öarna i tid för att kunna stiga över dem.
Nu hade vi två saker att välja på. Jag kunde fortsätta som
jag gjorde och stanna på låg höjd spanande efter något
landmärke eller någon landningsplats eller också kunde jag stiga,
försöka komma över ovädret och fortsätta västerut, tills
ving-tankarna voro tomma, då vi måste hoppa.
Det senare alternativet innebar, att vi skulle förlora planet.
262
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
