Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30 sekunder över Tokio, av Ted W. Lawson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag gick ner på låg höjd och flög över stranden för att se
efter, om där låg stockar och drivved. Sanden var våt av
regnet, som forsade ned, men den såg ut att vara jämn nog
för att ta emot vårt känsliga framhjul. Där fanns inga stockar
som kunde slita landningstället av oss. Det var i alla
avseenden det bästa jag sett på tolv timmar eller mer.
Jag knäppte på telefonen och meddelade pojkarna, att vi
skulle landa. Jag sade åt dem att ta av fallskärmarna men hade
inte tid att lösgöra mig från min egen samt att se till, att de
hade livräddnings jackorna på, så som jag hade. Jag fällde ned
flapsen och landningsstället och jag minns, att jag ett
ögonblick tänkte på, att om det här var japansk-ockuperat land så
skulle vi kunna ställa till en ganska god strid så länge det
varade. Vår förliga automatkanon var löstagbar.
McClure placerade kulsprutepistolerna och
ammunitions-gördlarna bakom våra säten. En pistol Ellen gett mig fanns i
innerfickan under min jacka. McClure kom nu upp från sin
navigationshytt och knäböjde bakom förarplatserna. Han stack
fram huvudet mellan oss och spjärnade med axlarna mot våra
rygga-.
Strandens sluttning tvingade mig att komma in från vattnet
och göra en lätt gir, innan jag landade.
Davenport kontrollerade vindstyrkan. Han hade just sagt
»Hundratio» då båda motorerna av något skäl som jag aldrig
förstått hostade och stannade.
På bråkdelen av en sekund hade jag klämt till båda
gasreglagen och försökt tvinga liv i motorerna igen. Och jag försökte
dra spakarna åt mig för att hålla nosen uppe så vi kunde glida
in. Vi voro ungefär på en kvarts miles håll från stranden, då
vi slogo ned.
De båda stora landningshjulen slogo i en vågtopp, och planet
bröts sönder. De hopplösa och besvikna förbannelser jag
in
264
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
