Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30 sekunder över Tokio, av Ted W. Lawson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stinktivt utropade dränktes av det fruktansvärdaste oväsen jag
någonsin hört.
Det var som om en stor hand sträckts ner genom ovädret,
gripit fatt i planet och krossat det i sin knutna näve.
Sedan var det ingenting. Ingenting utom frid. En sällsam,
fridfull känsla. Det var ingen smärta. En stor, vilsam tystnad
omgav mig.
Sedan måste jag ha svalt en del vatten, eller kanske den
ögonblickliga chocken släppte, ty jag insåg obestämt men ändå
ofrånkomligt, att jag satt i mitt förarsäte under vatten på en
sandbotten.
Jag var på tio eller femton fots djup, det kände jag
instinktivt. Jag minns, att jag tänkte: Jag är död! Men sedan: Nej,
jag är bar skadad! Svårt skadad. Jag kunde inte röra på mig,
men jag hade ingen känsla av att vara fångad eller att jag
kämpade efter luft.
Då tänkte jag på Ellen — underliga tankar rusade genom
hjärnan. Min kropp började bli medveten om olust. Jag
önskade, att jag lämnat en del pengar efter mig åt Ellen. Jag tänkte
också på pengar åt min mor under dessa immateriella
sekunder som tycktes sakna både början och slut.
Jag förmodar, att jag svalde mera vatten, för plötsligt visste
jag att tystnaden, friden och drömmarna voro saker jag måste
kämpa emot. Jag kunde inte känna mina armar, men ändå vet
jag, att jag sträckte mig ned och knäppte upp spännet, som
höll mig fast vid stolen. Jag tyckte, att mina inälvor lossnat.
Jag reste mig från stolen och gav mig upp till ytan. Det var
som en dröm att försöka fly från någonting som rör sig mycket
snabbt medan man själv rör sig långsamt. Jag hade ingen kraft
i armar och ben, bara en instinktiv önskan att leva — en vilja
som jag inte kunde förstå. Jag tyckte inte det var möjligt att
motstå vattentrycket en enda sekund till.
Mitt pneumatiska livbälte lyfte mig till ytan. Genom någon
265
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
