Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30 sekunder över Tokio, av Ted W. Lawson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre dagar. Vi behövde en i detta ögonblick, ty nu höll
chocken på att gå över för oss alla utom Clever. Jag tänkte
på medicinlådan i flygplanet, och nu skickade jag Thatcher
— som var i bästa skicket av oss — tillbaka till stranden för
att se, om han kunde komma ut till flygmaskinen och hitta
den.
— Charlie gå dok-tor, sade Davenport och pekade på honom.
Charlie tar hit dok-tor — kanske en dag — två dag? Vi sade
det å så många sätt vi kunde hitta på, tills Charlie förstod.
Han skakade på huvudet. Vi blevo uppskrämda av det vi
fingo veta genom våra nyförvärvade kunskaper i
pidgin-engelska och teckenspråket.
Jag pekade på Clever, på Davenports sår, på McClures
nersjunka skuldror och mitt ben och arm och mun. Och jag bad
honom hämta en läkare.
Charlie skakade på huvudet en smula otåligt och avfärdade
därmed förslaget. Han stirrade orörligt på oss ett ögonblick.
Sedan sade han: — Dok-tor — en li.
En li. Han hade sagt tre dagar förut. Vi försökte förklara
att det måste vara något fel.
— Dokt-or — en li, framhärdade han.
—Ta hit dok-tor — en li.
Äter skakade han på huvudet, och innan vi hunnit skrika
åt honom av vrede och besvikelse förklarade han. — Dok-tor,
en li. Japanman. Japandok-tor.
Orden drabbade oss som tunga slag i det mörka, rökiga
rummet.
— Kanske japanmän — japansoldater — ta oss, sade vi till
Charlie.
Charlie förstod, och för första gången under hela vårt
smärtsamma möte skymtade ett leende kring hans hårda mun.
— Japanmän inte komma ut på natten, sade han med
hopknipna tänder och kamplust i blicken.
275
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
