Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mermoz, luftpostens hjälte, av E. Langlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt anletes svett. Liksom förut gav den anpejlade
brasilianska radiostationen på San Femando de Noronha missvisande
uppgifter. »Greven» hann komma 45—50 kilometer ur kurs,
innan Dabry upptäckte felet. Men därefter kom man i
kontakt med avisobåten »Beintivi» och var i goda händer.
Det behövdes. Ännu återstod en prövning. — »Svarta
Grytan». Den sista, tänkte Mermoz. Och den klarades med glans.
Vid midnattstid sköt »Greven» plötsligt ut ur »Svarta
Grytans» mörker. Fullmånen spred sitt silver över Atlantens mjuka
dyningar, i vilka den snart själv skulle dyka ned. Snart
strålade endast stjärnorna, bibliskt klara, från den oändliga
natthimmelens svarta valv. Och flammorna från avgasrören lyste
så starkt att flygarna nästan blevo bländade om de vände
blicken emot dem.
Plötsligt glimmade något till nere på havet. Det såg ut som
en nattligt upplyst stad mitt ute i Atlanten. När flygplanet
närmade sig befanns det vara en festligt eklärerad jätteångare
med ett tusental resande på nöjeskryssning. Mermoz sänkte sig
och gjorde med »Greven» en lov på låg höjd över fartyget.
Dansmusikens toner kunde trots motorbullret tydligt höras av
de tre männen i flygplanets kabin.
D’et var förmögna människor, bekymmerslösa och sorgfria,
som haft möjlighet att fly från sina hemlands dystra grå vinter
ned till tropikernas eviga sommar, att helt koppla av från
vardagens arbete och jäkt, i sina medmänniskors ögon
avundsvärda, lyckligt lottade. Kanske öckså lyckliga, många av dem
åtminstone.
Men ingen kunde vara lyckligare än Mermoz, ensam vid
flygplanets spakar med sina två trogna kamrater, goda vänner,
högt uppe under stjärnorna i den nattsvarta rymden över
Atlanten. Hans förhoppningar hade infriats, hans drömmar hade
förverkligats.
En enda liten småsak förbryllade honom. Allt emellanåt
stänkte olja ned på förarrummets vindrutor.
297
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
