Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örnungen, av Harald Victorin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Örnungen blir flygskeppare
En flygare stupar.
Kärran tycktes hänga som fastspikad i luften. Det kröp i
Jan. För att kunna byta maskin vid depå två, hade han varit
tvungen göra en avstickare på trettio kilometer. Långt
västerut var visserligen en norsk maskin på väg för att spärra och
en finsk ändå längre ostvart. Men kontakten med bytet var
för tillfället förlorad.
Och S:t Bensinius allena visste, om de nånsin skulle få upp
spåret igen. Då var trettioåtta timmars jakt förgäves.
Han gjorde en feberaktig kalkyl. Lade ut deras
ursprungliga kurs, och så den nya, efter maskinbytet. Efter två
minuter hade han konstaterat, att de tappat tjugofem kilometer på
den eländiga kroken. Efter fem, att han måste gå för full
gas, om han nånsin skulle få se svanskotorna på Frågetecknet.
Han vände sig till hälften om. Gjorde en svepande gest
mot den frusna jordranden i norr. De runda ögonglasen
blänkte till som ett par »kattögon» av solreflexen, ett fräsande:
Gå på marrrsch!
Det kolossala byltet på spanarplatsen rörde sig till svar
lika livligt som en fastfrusen valross. Hans löjtnant angav
takten. Då trampade Karl Bång på. Och där han satte ner
303
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
