Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örnungen, av Harald Victorin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin stövelsula, skonummer femtioett, blev det i regel inte så
mycket kvar att titta på. Å för den delen, mente löjtnanten,
att en årlös jolle skulle flyga — Oké, då flög den. Punkt.
Motorn brusade till i det högre registret. Med nosen pekande
ner mot havsytan började de få en fart, som nästan
tillfredsställde Jan. Han sökte sig ner mot vattenytan för att få
fri horisont vid spaningen efter den lilla grå prick, som
försvunnit norr ut. En fångstskuta låg och guppade, så stäven
såg ut som en ulltott. De var längesen förbi, när de sävliga
sjömännen kom sig för att vinka.
Jan började tralla. Hej, vad de gick —
•— tralla-la-lupp. Det låste sig i halsen. Han blev våt av
svett. Om — om spöket var radiostyrt? Var en automat, som
prövades för fjärrstyrning? Om några kurrar satt i en krok
och bara skrattade sej fördärvade åt alla åsnorna —? Nej,
puh, det var åtminstone lögn. Ingen av människa konstruerad
apparat kunde manövrera en flygmaskin inne bland fjäll. Han
pustade, lättad. Fnoskiga idéer, var det. Ingen annan än en
fullfjädrad flygare kunde ha lurat dem så fint, kastat om inne
i trågdalen, vinglat sig fram några fattiga meter över marken,
precis i höjd med topparna på dvärgbjörken, och osedd krupit
under deras egen maskin. Hur det kunde gå så ljudlöst, var
han bara inte kropp till att begripa. Det var den loögde Bång,
som först kom på knepet. De hade känt sig som ett par
huggormar i en myrstack, den närmaste halvtimmen efter den
giren.
— Sover du, torskfångare ? skrek han i talröret. — Sätt
fart på dina fiskögon. Har dom behållit kursen, ska vi ha
dem nästan prick förut.
De nästa två timmarna sa de två ändå mindre. Båda hade
sysselsättning nog att se en biåsvart ridå krypa upp från
nordost. Väga alla oangenäma möjligheter, den bjöd på,
allt-under det Spetsbergen fick höjd och bredd.
Jan begagnade första jämna klockslag för att koppla in radion.
304
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
