Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örnungen, av Harald Victorin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
motståndaren att vika undan. — Var hade han Frågetecknet?
Hjärnan arbetade febrilt. — Hade de fått andrum?
Maskinen gick i en vertikalsväng — cirklade — sköt uppåt i
vansinnig takt, som gjorde varje angrepp med kulsprutan omöjligt
— dök —
Allt suddades ut i ett gråvitt töcken. Han kastade helt om.
Såg dagern komma igen. Strök ursinnigt undan snön.
Blicken sökte frenetiskt. Den omärkta maskinen var borta.
Likaså Frågetecknet. Hade han gjort något dumt?
Det dunkade till på störthjälmen. Han följde med blicken
Bångs björnram. Såg en maskin störta i spinn — Slutet? —
Där — nej, där bubblade en fallskärm till. Försvann bakom en
ulltott. Jan satte maskinen i störtflykt. Planet började skaka
av påfrestningarna. Hans blickar sökte sig med korta
mellanrum uppåt. Ett tu tre kanske kulorna började skära in i hans
egen kärra —
En skarp isrygg med svartfläckiga sidor rusade mot dem.
Snö virvlade redan i långa trasor ut från dess kam. Han såg
haveristen försvinna i skuggorna i en djup ravin — men
fallskärmen? Han tog upp maskinen försiktigt. Motordånet
förvandlades till ett vrål, när den vitgula klippåsen med de
svart-frätta klipporna svepte förbi — maskinen började nu höja sig.
Den tvingades över en glaciär, kastades runt, dök ner i dal n
bakom allt djupare — och då skymtade ett bylte, rullande utför
en sluttning, mannen som hoppat. — Var skulle han kunna gå
ner — på isen? Det var enda utvägen. Han förde maskinen i
gir ner mot stranden. Passerade en rökpelare — röda tungor
skymtade. Och så var de ute över isen igen. Han spanade över
de väldiga flaken efter en landningsplats, vände, dök. Skidorna
tog i. Det gnisslade, dånade. Han brottades vilt med maskinens
ursinniga försök att sladda runt — vidare upp mot
strandklipporna. Med ett brak stod de plötsligt still.
Jans blick svepte över den väldiga isryggen framför. Såg i
fjärran spetsiga toppar, insvepta i vältrande snöskyar, som
307
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
