Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örnungen, av Harald Victorin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det brådskar. — Jag måste lämna något i era händer.
— Fann ni — undersökte ni maskin?
Jan nickade och stoppade bättre om den liggande.
— Kan de andra komma — de som sköt?
—• Maskin har kretsat häröver en god halvtimme. Så länge
stormen varar, kan han inte komma ner.
— Ätta års arbete — ligger där borta. Vi svalt, arbetade
dag och natt — pengarna rann bort. — Ni såg — gissade ni
hemligheten? Ackumulatorn — den omvandlar energi — som
en människokropp. — Lådan —• Bång kan ta den under sin
arm, mannen tittade med ett litet leende på Harstenapojkens
dimensioner. — Och i alla fall driver den maskinen åttahundra
timmar utan laddning — runt jorden — mer. Vi hann
förbruka två hundra — Det var en stor dag, när vi hade vår
maskin monterad och klar i vårt undangömda hörn nere vid
kusten. Knappt en mil från Kalix. Då kunde vi flytta till en
ny bas i ödemarken nordost Torne träsk för att komma ifrån
nyfikna ögon och skvallrande tungor. Därifrån nådde vi Norra
Ishavet på mindre än en timme, kunde göra alla flygprov i lugn
och ro. — Det gick långa veckor, innan vi upptäckte, vad vi
ställt till och då hade också andra blandat sig i leken. — —
De har förföljt oss dag och natt, sedan de kom vår
uppfinning på spåren. Vem de är, vet jag inte. Bara att en omärkt
maskin förföljt oss liksom ni.–––-Det var nog i
desperation han sköt i dag — i dag, sista flygningen för att för tredje
gången flytta vår bas. Vi kunde ju inte låta komedin fortsätta
— alltså flög vi opp med utrustningen till Spetsbergen, natt
efter natt — maskin tog så litet. Det är den delen av
hemligheten med Frågetecknet, min gosse.
Han tystnade utmattad av ansträngningen. Ögonen sjönk
ihop. Bång, som lyckats få av honom skodonen, gned fotterna,
stoppade in dem innanför skinnrocken för att ge litet av sin
egen värme.
310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
