Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örnungen, av Harald Victorin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bångs byltiga gestalt sänkte sig ner över honom. Ett par
björnramar kramade till, så Jan tappade andan. — Om han
skulle bli arg — och klämde till på allvar?
— Charlie — hör på, de där andra, som sköt, vi måste lura
dem!
— Oké, då gräver ja ner lådan i snön. De gäller livet.
— Du, Charlie? Vi tar den ner till sjön. Sänker den invid
stranden, om vi inte orkar längre. Blir den insnöad här, är
den för alltid förlorad. Går det däremot — får den följa med.
Förstår du inte så infernaliskt fint, det är uträknat? Skynda
dej, du sumpar tid bara — hugg loss den!
Jan pratade på med feberaktig fart för att hindra Bång
från att börja tänka igen. De klippte, högg, bände.
Metallbitar bågnade, sprang av, och jakten började på nytt ner mot
stranden. Utför måste de — pulsade, halkade, rutschade. Rev
stundtals upp formliga laviner. Jan var halvdöd av ängslan, när
de ramlade i en enda röra efter ett störtlopp på hundra meter.
— Stranden, Charlie! Stormen röt över en ändlös isyta. Det
fanns inte ett hål stort nog för en sälnos en gång, om Bång
fick igen sin galna idé att gömma lådan!
De tog av ostvart, hopkrupna under snöns obarmhärtiga
stormlöpning. Det kunde inte vara så långt kvar till udden nu.
Isen rörde sig allt oroligare under deras fötter. Vatten
pressades upp i mörka fläckar runt sprickorna. Hundra meter till —
— Isen släpper!
Ät båda sidor löpte en sicksackfåra med blyfärgad botten.
Dess kanter steg — sjönk — vidgades sakta — tre meter, tre
och en halv —.
Jan var över rännan med ett språng. Vände på huvudet i
tid för att se Bång slå framstupa halvt nere i vattnet.
— Håll i dig — släpp inte lådan!
— Ett rep, löjtnant! — Det går inte.
Jan störtade ut i den förblindade snöyran, snubblade över
den uppåtböjda skidan. Satt i nästa sekund uppe i maskinen.
312
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
