Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örnungen, av Harald Victorin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fingrarna hittade allt utom linan. — Och isen drev — från
Charlie. Han kallsvettades.
Linan — var var linan? Charlie hade ju använt den — som
stagning. Han slängde sig handlöst ur maskinen. Bröt upp
knivbladet med tänderna, kapade alltsammans — draggen fick
följa med.
— Charlie — här — jag kommer!
— Charlie!! — Är du där ?
Isnålarna brände i ögonen — han stirrade ångestfullt —
något rörde sig. Han skrek, kransade upp linan i högra handen,
kastade. —
—• Hoppa i — släpp lådan — fort!
— Nej!
För andra gången for linan iväg. Han såg obetydligt
vännen slänga sig omkull — linan började strama av isens
förflyttning — rätt ner i vattenrännan for en figur så att
skummet sprutade. Han började hala med förtvivlans mod. Slet i
en sladd, som förlorade sig ner i det iskalla djupet. Där Bång
försvunnit —
— Blurr — tvi — lådan, löjtnant.
— Släpp den — jag rår inte.
— Tan, sa jag! dånade Bångs röst.
I sista ögonblicket hann han rycka undan foten. Högg Bång
i kragen och slet tills senorna tycktes vilja brista. Bit för bit
kom byltet över iskanten, forsande av vatten.
Flaket börjar gå i bitar. Sjuttifem meters start, löjtnant,
rapporterade Bång efter en snabb rekognoscering.
— Vi måste gå upp mot vinden — men hur det ska gå till
förstår jag inte.
— Sladda ner mot kanten —
— Tänk att jag begrep det, din förgyllda åsna — annars
undra jag, hur jag ska kunna få upp fullgas innan hon börjar
sätta fart. När vi kommer ner till kanten, gör du fast ankaret
313
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
