Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska flygarbragder - 1939 Fredrik Bissmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kadett Bissmarök kom nu att befinna sig i en svår situation,
ty under flygningen såsom »trea» i gruppen hade han i det
rådande vädret icke kunnat samtidigt hålla formeringen och göra
navigeringsberäkningar. Hans routekarta sträckte sig dessutom
icke över det område, där gruppen befann sig. Av flygplanen
hade endast gruppchefen radiosändare, de övriga blott
mottagare. Sändaren fungerade dessutom icke vid tillfället. Kadett
Bissmarck kunde alltså icke meddela sig med kamraterna annat
än genom tecken.
Kadett Bissmarcks redogörelse.
Anmodad att så utförligt som möjligt redogöra för
händelserna har kadett Bissmarck — utan att vid redogörelsens
avgivande äga kännedom om anledningen till dess infordrande —
relaterat förloppet på följande sätt:
»Då jag fick befälet hade jag ingen aning om, var gruppen
befann sig. Vi hade emellertid strax förut passerat över en vik
av Östersjön, där några krigsfartyg lågo till ankars. Min första
tanke var, att det måste ha varit Bråviken. Jag tänkte fortsätta
tills jag uppfångades av järnvägen Norrköping—Nyköping. Då
jag efter cirka 10 minuters flygning ännu icke påträffat denna
järnväg, och då dessutom vädret försämrades med moln vid
marken, beslöt jag mig för att vända för att uppsöka den vik,
som jag antagit vara Bråviken. Denna vik påträffades snart
och jag flög då västerut i avsikt att gå mot Norrköping, och
därifrån följa järnvägen upp till Stockholm.
Desorienterad! Måste gå ned.
Emellertid märkte jag, att trakten icke var mig bekant, och
Norrköping kunde jag icke upptäcka. Ej heller järnvägen
utmed Kolmårdens sydsida. Det var bara att fastslå, att jag
var desorienterad, och att det enda, som fanns att göra, var att
söka gå ned och landa och genom förfrågan erhålla
ortsbestämning, ty ett fortsatt flygande under de rådande dåliga
322
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
