Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska flygarbragder - 1944 Allan Norberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu är det emellertid milt i luften. Snön faller lätt och envist,
och sikten är blott några stenkast: — Vi har både tur och
otur med vädret, säger Norberg. Otur, därför att det inte kan
bli någon flygning av — tur, därför att jag kan vara hemma
och ta emot. Men när snötjockan lättar, sticker jag upp till
Kultojaure någonstans mellan Torne träsk och Sulitelma. Det
ligger en utländsk löjtnant där i stugan med frostskador på
fotterna. Han har ju för all del mat och bränsle, men det vore
bättre, om han kom till läkare snart.
— Finns det någon hos honom
— Nej, vi fick bud genom två andra flyktingar, som
passerat och träffat honom där.
— Kan det inte tänkas, att han klarar sig vidare på egen
hand trots köldskadorna?
— Absolut inte! När en flykting stannar för förfrusna
fotter, då är han illa däran, det är min erfarenhet. Man kan få
se dem komma på ben, som är blåsvarta uppåt knäna. Ofta
måste de amputeras, men ofta gör läkarna underverk med de
mest hopplösa fall.
— Det är nämligen så, att tyskarna avsiktligt ger alla fångar
och internerade för små skor — eller ibland två vänsterskor
just för att försvåra flyktförsök. Många ger sig i väg i alla
fall. Så börjar förfrysningen, de tar av sig skorna för att gnida
fotterna, men sedan kan de inte få på dem igen. Så måste de
gå vidare i strumplästen eller i bästa fall med några trasor
fastbundna kring fotterna.
— Bland det ohyggligaste jag sett var de där två
flyktingarna, som vi hämtade vid Kilpisjärvi. Skinnet hade lossnat
från alla tårna och främre hälften av foten var som en kaka. Jag
trodde aldrig, att fotterna skulle kunna räddas, men läkaren i
Vittangi är fenomenal och lappade ihop dem riktigt bra.
345
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
