- Project Runeberg -  Flygäventyr från hela världen /
346

(1947) [MARC] [MARC] - Tema: Aviation
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska flygarbragder - 1944 Allan Norberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vägen till Kilpisjärvi.

— Det lär ju ha varit en besvärlig flygning det där?

— Ja, för all del. Det gick väl an i början uppåt Överkalix
och Tärendö. Sedan kopplade jag på Torne älv och strök fram
över den upp till Vittangi, men på landsvägen upp mot Soppero
blev det tvärstopp. Vägen går över några småhöjder där och
försvann alldeles i regntjockan. Då gäller det att vända på en
femöring, så att man får tag på vägen igen och inte tappar
orienteringen. När man dundrar fram så där i trädtopparna,
törs man aldrig flytta ögonen så mycket, att man hinner se på
karta eller kompass. Den enda möjligheten är, att man känner
igen sig och det har jag därför tränat på ända från början.

— Landsvägen mot Lainio var slätare, så där gick det att
ta sig igenom, och sedan följde jag älven till Soppero och
landsvägen till Karesuando. Där var det obönhörligt stopp och
jag gick ned på vattnet. Efter ett par timmar tog jag chansen
och kom verkligen igenom till Kilpisjärvi.

•— Äter flygningen gick samma väg och i samma väder. Det
var mörkt, när jag lämnat av mina patienter i Vittangi, men
jag ville hem till Boden och gjorde ett försök. Landsvägen till
Gällivare och järnvägen till Nattavaara gick efter
omständigheterna bra, men där låg en dimbank.

Jag stack västerut och fick tag på Lule älv. Det var så mörkt,
att man nätt och jämnt kunde skilja på älven, skogen och
himlen. Genom radion fick jag höra, att dimman började breda
ut sig i Boden. Det tätnade allt mera, och när allt blev som
en svart gröt ströp jag gasen och lät kärran glida ned på
vattnet. Då hade vi en mil kvar till Boden. Vi hade varit ute i 9
tim. 15 min.

—- Men kan man inte med radions hjälp flyga över molnen
och söka sig fram till en plats, där det är bättre väder?

— Det är för stor risk däruppe. Vädret kan ändras så snabbt.
Jag har ett par gånger tackat min skapare för att jag inte släppt

346

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Sep 26 19:11:33 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flygaven/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free