Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pilot i pingvinernas land, av Lorentz-Hommerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i ett av planets ankringsrep, flög plötsligt ut i luften och
fladdrade som en flagga utan möjlighet att på en lång stund nå
marken. De tre kunde inte hålla Fokkern kvar mycket längre, och
nästa stormil tog hand om maskinen och lät den virvla 800
meter genom luften till dess att den slutligen föll ned på isen.
Balchen hade hela tiden kämpat som ett lejon, men även hans
krafter kunde tryta. När han någorlunda hade vilat ut, gav
han sig i väg till Fokkern, men då han återvände kunde han
bara meddela de två andra att planet var ett enda vrak och aldrig
mer kunde användas.
Nu gällde det! Var radioapparaten hel? Tills vidare fick
man vänta, men nästa dag, då vädret blivit lugnare, gick June
till vraket och plockade loss radion. Den var delvis oskadad.
Man kunde lyssna men inte sända. Och så fick man uppleva
det bisarra att höra Little America meddela New York, att dr
Gould, Balchen och June var spårlöst försvunna. Och detta
skulle man stillatigande behöva åhöra 60 kilometer från
hemmet i Antarktis!
Så gick dagarna, och då inget plan kom, gjorde de tre sig
beredda på att i storm vandra hem över isen till Little America.
Men då nöden är som störst är hjälpen närmast, och den
kom ett par dagar senare, då Smith i Fairchild med Byrd
ombord efter ett långt sökande och efter att nästan ha givit upp
hoppet såg de spridda resterna av Rockerfeller-expeditionen nere
på isen...
Vintern kom, och kölden gjorde allt arbete ute i det fria till
stor del omöjligt. Man satt hemma i sina hus och sysslade med
litet av varje. Balchen för sin privata del snickrade ihop slädar.
Men hela vintern igenom planlade man den stora sydpols
flygningen, som skulle ske någon gång till sommaren i november eller
december. Om kvällarna kunde flygarna samlas och med Byrd
som ordförande hölls månget »sammanträde»...
Den 25 november var en strålande antarktisk sommardag.
Temperaturen var minus femton grader, och knappast ett moln
368
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
