Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pilot i pingvinernas land, av Lorentz-Hommerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vinterkvällarna varit det stora diskussionsämnet. Skulle det
verkligen vara möjligt att en tungt lastad maskin skulle kunna
pressa sig genom ett av de över 3,000 meter höga passen? Alla
flygare i lägret hade vägt chanserna för och emot. Visst kunde
man med ett plan komma upp till den erforderliga höjden, men
då fick lasten inte vara mer än högst så och så. Men om man
minskade den absolut nödvändiga lasten, ja, vad skulle då
hända, om man blev tvungen att nödlanda i dessa trakter? —
Skulle man använda det enmotoriga eller det tremotoriga
planet? Tog man det sistnämnda och en av motorerna av någon
anledning skulle krångla, så kunde den lastade maskinen inte
hålla sig kvar i luften, och det fanns tre gånger så stora
möjligheter att detta skulle hända ett tremotorigt plan som ett
en-motorigt. Tog man däremot det lilla måste man utesluta någon
av de absolut nödvändiga besättningsmännen.
Höjdmätaren steg oavbrutet. Balchen var nu på 1,400
meters höjd men ytterligare 2,000 meter uppåt måste han pressa
»Floyd Bennett». Maskinen hade nu närmat sig »Puckeln» så
mycket att man kunde urskilja de två passen: till vänster Axel
Heiberg-glaciären, till höger Livglaciären. Vilket skulle Byrd
nu besluta sig för att ta? Det gällde att välja — men välja
fort.
Varje minut kostade bensin, och slösade man för mycket av
den varan, kunde hela den noggrant utarbetade
kalkylerings-planen spricka. Av de två genomgångarna hade Amundsen på
sin tid valt Axel Heiberg-glaciären och enligt hans beskrivning
låg högsta punkten på ungefär 3,200 meter. Men hur bred den
var, om det fanns någon chans att vända därinne eller hur
luftströmmarna denna dag skulle te sig, därom visste Byrd
ingenting.
Under tiden tömde June de sista reservkannomas innehåll i
den stora huvudtanken och slängde ut de tomma faten genom
golvluckan. Alltid några kilo mindre last. Sedan tog han
gradstickan, mätte bensinhöjden, klottrade på en papperslapp några
371
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
