Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Vi”, min maskin och jag, av Charles Lindbergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi, min maskin och jag
Atlantflygningen
I New York kontrollerade vi planet, motorn och
instrumenten, vilket fordrade ett flertal korta flygturer över fältet.
När flygplanet var slutbesiktigat och färdigt för
flygningen över Atlanten, inrapporterades täta dimmor längs
kusten samt över Nova Scotia och Newfoundland i förening
med ett oväderscentrum över norra Atlanten.
Morgonen den 19 maj föll ett fint duggregn och himlen var
mulen. Väderleksrapporterna från landstationer och fartyg längs
storcirkelskursen var ogynnsamma, och det fanns tydligen inga
utsikter att kunna lyfta för Paris flygningen på åtminstone
flera dagar. På morgonen besökte jag Wrights etablissement i
Paterson, New Jersey, och hade planerat ett teaterbesök i New
York samma kväll. Vid sextiden erhöll jag emellertid en speciell
rapport från New Yorks väderleksbyrå. Ett högtrycksområde
utbredde sig över hela norra Atlanten, och lågtrycket över Nova
Scotia och Newfoundland höll på att skingras. Det var
uppenbart att utsikterna för att dimman skulle lätta var de bästa jag
kunde vänta att få för lång tid framåt. Norra Atlanten borde
vara klar med endast lokala oväder vid Europas kuster. Månen
hade just gått in i tredje kvarteret och procenttalet för
dim
377
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
