Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Vi”, min maskin och jag, av Charles Lindbergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
miga dagar över Newfoundland och de stora bankarna var i
växande, så det tycktes inte vara någon fördel med att dröja
längre.
Vi begav oss så skyndsamt som möjligt till Curtiss Field
och vidtog anordningar för att få barografen förseglad och
inmonterad och planet slutligt i ordning.
Vi beslöt att delvis fylla bensinbehållarna inne i hangaren,
innan vi med en truck bogserade ut flygplanet till Roosevelt
Field, som gränsar till Curtiss i öster, och där de sista arbetena
skulle avslutas.
Jag överlämnade ansvaret för planets iordningsställande åt
männen på fältet, medan jag begav mig till hotellet för att få
ungefär två och en halv timmes vila, men på hotellet blev det
ytterligare en hel del detaljer som skulle ordnas, och jag kunde
inte få någon sömn den natten.
Jag återvände till fältet före dagningen morgonen den 20. Ett
fint regn föll och fortsatte ända till dagningen, och följaktligen
flyttade vi inte flygplanet till Roosevelt Field förrän mycket
senare än vi avsett, och starten fördröjdes från dagbräckningen
till i det närmaste kl. 8.
I dagningen slutade regnet, fast himlen fortfarande var
mulen, och vi fick ganska bråttom. Flygplanets stjärt surrades
fast vid en truck och det hela åtföljdes av några poliser på
motorcyklar. Den långsamma färden från Curtiss till Roosevelt
hade börjat.
Flygplanet placerades i yttersta västra ändan av fältet med
front mot den i öster och väster löpande startbanan, och den
sista bränsleintagningen började.
Omkring kl. 7.40 f. m. sattes motorn i gång, och kl. 7.52
f. m. lyfte jag för att flyga till Paris.
Fältet var en smula mjukt beroende på nattens regn, och det
tungt lastade planet fick upp farten ganska långsamt. Sedan
jag passerat halvvägsmärket var det emellertid tydligt, att jag
skulle kunna klara hindren vid banans slut. Jag passerade
fem
378
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
