Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mitt liv i luften, av Richard Byrd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och illa medfarna, som vi voro, gjorde vi nog ett ganska
tvivelaktigt intryck.
Äntligen upptäckte vi fyrmästaren och hans hustru uppe i
fyren, men de ville ioke komma ned. Noville kunde tala franska
men var fortfarande döv. Min franska var ganska klen och
stärkte dem i övertygelsen att vi voro strykare som sökte skydd
mot ovädret. När de äntligen kommo till klarhet över att vi
landat vid Ver-sur-Mer efter att ha flugit den långa vägen
från Amerika, kände deras förvåning och sinnesrörelse inga
gränser. Den uppfattning jag här fick av franska folket kan
helt enkelt icke tolkas i ord.
Balchen och jag lämnade kvar Acosta och Noville, medan
vi begåvo oss tillbaka till America för att hämta posten från
Förenta staterna och rädda vad vi kunde av våra dyrbara
anteckningar. Under tiden hade det inträtt stark ebb, och när
vi kommo fram till flygplanet låg det nästan på land och var
alldeles torrt. Några av byns invånare uppenbarade sig och
hjälpte oss med att bära en del av våra tillhörigheter upp till
husen. Så länge jag lever kommer jag att minnas den vänlighet
som visades av invånarna i Ver-sur-Mer, och innan vi
lämnade Frankrike bilade vi också ut till dem ett slag för att ännu
en gång säga dem farväl.
De vilda scener av glädje och förtjusning, som mötte oss
varhelst vi kommo hän i Frankrike, ligger det över min
förmåga att skildra. Vid vår ankomst till Paris varade det en
rundlig tid innan vi kunde lämna järnvägsstationen. Hela
staden tycktes vara på benen för att hälsa oss välkomna.
Befolkningen tycktes ha blivit vansinnig av glädje över vår
lyckliga räddning, fastän den alltjämt var försänkt i sorg över
förlusten av sina egna flygare. Fönstren i en av våra automobiler
krossades, och den bil i vilken jag åkte höll flera gånger på
att vältas, så som människomassan trängde på. Vi voro helt
enkelt icke i stånd att sätta bilen i gång, utan folkmassan sköt
den i väg, tills en god vän till mig kom oss till hjälp. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
