Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mitt liv i luften, av Richard Byrd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han utförde arbetet fastän han knappast kunde hålla sig på
benen och varje ögonblick var nära att falla.
Jag fann sedan att skälet till att jag icke fått något svar
från mina kamrater var att de tre motorerna surrat 42
timmar över våra huvuden och gjort oss lomhörda. Då jag
begagnat larmskydd var min hörsel normal. Intet flygplan hade
någonsin flugit så länge mot ett bestämt mål, även om det
förekommit uthållighetsprov över längre distanser, då likväl
motorn icke gått med så högt varv som våra.
Äntligen hade vi funnit en lösning på den stora frågan, om
det var möjligt att göra en nedstigning utan att besättningen
skulle komma till skada. Flygplanet hade icke kapotterat,
såsom många trott att det måste göra, och vi hade anbragt
räddningsluckan på det enda ställe i flygkroppen, där vi kunde få
tag i vår gummibåt och andra räddningsredskap vid en
nedstigning i vattnet.
Jag fylldes av stor beundran för Balchens sätt att utföra
nedstigningen, och tänkte på Norge som fött denna präktiga
karl, kall och modig i nödens stund.
Vi kände oss stela och ömma i alla leder, trötta och
genomblöta, och vi orkade knappt pumpa upp gummibåten. Då vingen
låg alldeles i jämnhöjd med vattenytan fanns ingen svårighet
att få den flott. Vi anbragte den mest dyrbara last vi ägde,
Amerikas flagga, i ett rum i den stora vingen, där vi menade
att den kunde vila tryggt. Då vi funno att de saker, som
förvarades här endast blivit lätt fuktiga, stucko vi ut årorna på
gummibåten och begåvo oss med tungt hjärta genom mörkret
in mot stranden. Vi voro ungefär 1.600 m. från byn. Sedan
vi hunnit fram till byn offrade vi mycken tid på att gå från
hus till hus under försök att väcka folk. Men då husen voro
omgivna av murar och staket med stängda grindar lyckades
vi icke. Plötsligt kom en pojke på cykel förbi. Vi försökte
hejda honom men han bara gav oss en blick och försvann. Våta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
