Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såtarne ansågos såsom regentens egendom,
hvarmed han efter godtycke kunde förfoga; en sådan
åsigt skulle vara en skamfläck för vår tid.
Den upplösning af samhällsbandena, som man
lögnaktigt sammankopplar med begreppet
republik, finnes icke i verkligheten; ty säkert är att
ett folk kan icke numera styras utan efter vissa
bestämda lagar. Det tillhör folket att sjelft stifta
dessa lagar, och man kan derefter icke säga att
det är den eller den personen, som styr. Det är
lagen, som styr; och då lagen är ett uttryck af
folkets vilja, af dess sedliga utveckling och dess
materiella behof, så är det också folket, hvilket
stiftat lagen, som styr sig sjelft. Derigenom
uppkommer således ordning, icke laglöshet. Sådan
kan endast ifrågakomma der enskilda individers
godtycke gälla mer än lag. Men då republiken
just söker att sätta en bom för godtycket, så
följer deraf att den är ett sannare uttryck af laglig
ordning än monarkien.
Om någon, allt detta oaktadt, skulle frukta
för pöbelväldet, så torde det vara tillräckligt
erinra, att flertalet af samhällsindivider hafva
något att bevara, samt önska att i lugn arbeta
och njuta frukterna af sin verksamhet; och just
detta utgör en borgen för att lugnet och
ordningen upprätthålles.
Man skall då icke längre ropa på att blifva
väl styrd, utan man skall i stället, då man
känner sig utgöra en del af samhället, bemöda sig
verka derhän att man styr väl; ty det blir de
arbetande, de rättänkande, de sansade och bofasta
medborgarne, som gifva samhället lagar. Dräg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
