- Project Runeberg -  Flykten ur Sibirien : en deporterad familjs öden och äventyr /
30

(1909) [MARC] Author: Sophie Wörishöffer Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Återseendet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30

Otto tystnade bestört och Emma skakade suckande pà
huvudet. — Du kommer att finna honom mycket
förändrad, Herman, ja, mycket — men kom och se själv!

Visad vägen av sin syster, inträdde Herman i hyddans
inre rum. På en trästol vid spiseln, i den mest tänkbart
fattiga omgivning, satt en gubbe, vars dagar tycktes vara
räknade; hans ärevördiga ansikte var likblekt, hållningen
matt och bruten. Över martyrens anletsdrag låg en
blandning av glädje och skygg fruktan, som kunnat röra även
det hårdaste hjärta.

— Vad hör jag, — sade han halvhögt. — Är Herman
här? — Omöjligt!

— Fader, fader, ser du mig då icke? Det är ju jag,
diu son! — O min dyre, dyre fader!

Den gamle mannen lade välsignande sin hand på
Hermans hjässa. — Stackars barn, — sade han, gripen av en
dyster aning, — stackars barn, huru har du kommit hit
till Sibirien?

— Tala icke därom, min far, tala ej därom!

Gubben sjönk tillbaka i stolen. — Jag anade det, —

mumlade han, — jag anade just, att de släpat även dig i
landsflykt!

Herman sökte, så gott han kunde, att skingra den
stackars nedbrutne mannens djupa bekymmer. Han framhöll,
hurusom ju nu hans ställning i herr Nadeieneffs hus vore
både angenäm och aktad. Men då gubben fortfarande höll
sina ögon slutna, frågade han, gripen av en sorglig aning:
- Varför ser du aldrig på mig, käre fader?

Ett undertryckt snyftande från den unga flickan
lämnade redan tillräckligt svar; men gubben sade öppet, huru
saken förhöll sig, leende och lugn som en vis, vilken blickar
tillbaka på livets kval såsom något för länge sedan
övervunnet.

- Jag är blind, min Herman. Mina gamla ögon hava
ej kunnat uthärda alla ansträngningarna på resan och i
minorna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flykten/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free