Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Återseendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Si
— Men det betyder ingenting, — tillade han hastigt,
— jag ser dig med hjärtat, min gosse.
Herman teg, djupt skakad, han kysste endast sin fars
hand, så som han gjort redan som barn.
Nästan hela natten förgick, innan dessa olyckliga
människor för varandra berättat alla enskildheterna i sina öden;
först sent på natten återvände Herman till sin bostad och
tidigt om morgonen återkom han. Den kraftlöse gubbens
dagar voro räknade, det insåg han med outsägligt vemod
och ville därför icke förlora en enda av de få timmar, han
ännu kunde få vara tillsammans med honom. De båda
stackars barnen! Snart skulle de förutom honom icke äga
någon, vilken deras öde låg om hjärtat, som beskyddade
dem.
Så ofta han kom, satt Emma och sydde antingen en
ballclädning eller siden- eller sammetsdräkt för någon rik,
rysk dam, under det Otto med en anspråkslös liten färglådas
hjälp försedde svarta helgonbilder, män och kvinnor, med
brokiga dräkter. Så snart hans lektioner hos den blinde
fadern voro slutade, sökte gossen, i stället för att springa
kring med grannbarnen på gatorna, förtjäna några kopek
och lämnade dem, full av stolt glädje, åt sin syster, som
ofta, trots all sin flit och sparsamhet icke visste, varifrån
hon skulle få medel att förskaffa sin blinde far ett läkemedel
eller en middagsmåltid.
Arma barn! Den äldre brodern ryste av ångest, då
han tänkte på framtiden.
Emellertid hade herr Nadeieneff återkommit till Irkutsk
och Herman skrev den begärda avhandlingen. Mannen med
kalmuckansiktet gnuggade händerna och lyckönskade sig till
den dag, som tillfört honom den unge teknikern som en
lika skicklig, som billig medhjälpare. Det vidlyftiga
arbetet skulle ju bära hans namn, han själv fick ju gälla som dess
författare — detta smickrade hans egenkärlek på det
angenämaste.
Herman åtnjöt en utmärkt förplägning och alla sådana
friheter, som t. ex. en underordnad ämbetsman kan glädja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
