- Project Runeberg -  Flykten ur Sibirien : en deporterad familjs öden och äventyr /
50

(1909) [MARC] Author: Sophie Wörishöffer Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. På flykt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

50

Timme efter timme förflöt — ingenting hånde.

Plötsligt hörde han ute i förstugan snabba steg, det
knackade, och innan Herman hunnit ropa: »stig in», stod
polismästaren redan på tröskeln.

Nu gällde det att uppbjuda all sin självbehärskning.
Herman gjorde en stel bugning och bad ämbetsmannen att
taga plats.

— Varmed kan jag stå er till tjänst, herr Jermak? —
frågade han helt lugnt.

Det lyckades icke polismästaren att helt och hållet
dölja sin förvåning. Herman befann sig alltså här, under det
han trodde honom rymd och just ämnade giva order åt
kosackerna att skyndsammast förfölja honom.

— Är guvernören hemma? — frågade han för att säga
något.

— Nej! Hans excellens återkommer först i övermorgon.

— Gott! Jag kommer igen, herr Brandt.

Och Jermak avlägsnade sig, skakande på huvudet.
Herman såg efter honom, ända till dess han var försvunnen,
därpå kastade han sin päls över sig, lät sadla en häst och
sprängde därifrån, så fort djuret förmådde springa. Ingen
hindrade honom, ty alla tjänarna och husets folk visste,
att det stod honom fritt att efter behag komma och gå;
dessutom hade han ju även generalens jaktgevär med sig.

Vad han icke såg var, att Jermak, likaledes till häst,
med ett triumferande leende på avstånd följde samma väg
som han. Polismästaren hade ursprungligen endast ämnat
förfölja dansläraren — nu såg han ett ädlare villebråd och
jagade efter i dess spår.

Herman red i skarpt galopp. Det ställe, där han
ämnade träffa dansläraren och sin syster, låg flere mil avlägset,
han hade alltså en lång väg framför sig och hyste
dessutom den önskan att ännu före den inbrytande natten lägga
en så lång sträcka som möjligt mellan sig och staden. Herr
Bochner kunde rida tillbaka med hästen eller ock künde
man låta den fritt springa, vart den ville. Sadeltäcket bar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flykten/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free