Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Hungersnöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
ut och återvände först sent om kvällarna. En dag märkte
Herman, att han icke kommit tillbaka och meddelade detta
åt dansläraren; de båda männen skyndade ut i olika
riktningar för att leta efter Jermak.
Under det att Bochner styrde sin kosa utåt tundran,
tog Herman vägen mot havet. Endast månens bleka
skimmer upplyste nejden; intet ljud träffade den unge mannens
öra; huru ofta han än ropade polismästarens namn, hörde
han intet svar.
Men helt oförmodat, då han vände omkring ett stort
klippblock, såg han den eftersökte framför sig, men i ett
fruktansvärt läge. Jermak hade ända till armarna
nedsjunkit i en isremna, och endast genom att med båda händerna
fasthålla sig i den skrovliga kanten hade det hittills
lyckats honom att undvika nedstörtande i avgrunden.
— Min Gud, — utbrast Herman, — vad gör ni där,
Termak?
— Jag avvaktar, vad som först kommer, befrielse eller
döden.
— Tala icke om döden! Jag skall snart få upp er. Det
här är följden av ert levnadssätt, ert beständiga gående
för er själv!
Polismästaren svarade icke. Herman sträckte ut sig i
hela sin längd på marken och lyckades slutligen med
uppbjudande av alla sina krafter att befria Jermak ur hans
farliga belägenhet.
— Se så där, ja, — sade han, — nu är ni räddad ur
den knipan!
Jermak suckade. — Ja, och av er, åter av er! Jag är
alltså er gäldenär!
— Och det tycker ni är en så stor olycka, herr
Jermak"?
Polismästaren svarade ej; utan att växla ett ord vidare
begåvo de sig i varandras sällskap hem, där dansläraren
redan väntade dem.
— Herr Bochner, — utbrast Herman, — vad är det
med er?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
