Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Den enda kyssen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN ENDA KYSSEN.
Du far då bort och lemnar mig på stranden,
Att stå en bild och blicka efter dig.
Ännu en gång ur slupen räck mig handen;
Ännu en gång ur hufvan le åt mig.
Den är förbi, den himmelskt sälla tiden,
Då till ditt rum jag smög mig då och då,
Och fraset blott utaf din klädnings siden
Förtjuste mig, som väntade på tå.
Och lukten blott af blomstren, som du skötte,
Jag vet ej hvad så älskvärdt sade mig:
Till dess du kom, och jag dig hänryckt mötte,
Och stod der stum, blott för att se på dig.
Det är förbi – jag får ej mer dig höra,
Än vid din båge, än vid ditt klaver,
Och lutad stå bakom din stol och röra,
Tätt vid din kind, den lock, der faller ner.
En enda kyss, den första och den sista,
Skänk mig till slut, som åt en bror, en vän.
Jag ser en tår ur dina ögon brista:
Ack! låt mig blott få kyssa af dig den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 02:23:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fmfdikt/1/0017.html
