Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dufvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DUFVAN.
Bland bygdens ungdom Fanny skulle träda
I templet fram, att Gud sitt hjerta ge.
Nu, att som bara ännu en gång sig gläda,
Hon sina dufvor ville kring sig se.
Hon sprang med korgen, och de kommo alla,
Att samla upp, ej utan gnabb och strid,
Det gyldne regn, hon lät omkring dem falla:
Den hvita endast saknades dervid.
Den stod vid brunnen och med näbben stänkte
De klara perlor öfver rygg och bröst;
Flög se’n åt skyn och derifrån sig sänkte
På Fannys hand, vid hennes kända röst.
Nu Edvin kom, oeh dufvan till hans möte
Utbredde vingarne, och lekte se’n,
Än på hans skuldra, än i hennes sköte;
Tills i det blå hon glänste högt igen.
«O! jag förstår dig!» Fanny vid de orden
Tog Edvins hand, och tryckte den och gick.
Och han, af dufvans flygt ej vänd från jorden,
Såg himlen öppna sig för Fannys blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
