Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sång öfver Grefve Gustaf Philip Creutz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af hvars återsken i dina sånger,
Under plågans öfvervigt,
Vi oss trösta: fruktan, qval och ånger
Tjusas bort af en oskyldig dikt.
Denna verld, ej sedd med sinnen,
O hvem skapte den? Månn dunkla minnen
Från en forden ande-sfer
Väcka snillet ur sin dvala här?
Dessa ensamhetens tysta tårar,
Denna köld för allt det gyllne grand,
Hvilket mängdens ögon dårar,
Då det fjerran ses i lyckans hand;
Denna trängtan, evigt lyft på vingar
Åt en högre salighet;
Detta själens qval, som stoftet tvingar
I dess flygt åt sin fullkomlighet;
Detta hopp att en gång hinna
Systersjälen af en älskarinna,
I ett landtligt paradis
Sedd så ädelt skön, så menlöst vis:
Detta allt i lifvets morgondager
Dig, o Creutz, en hemlig tjusning gaf.
Förr’n dig vinkat ärans lager,
Var du skald, och viste ej deraf.
Än med Maro irrande kring heden,
Njöt du fordna ålderns bild;
Än försvann i ett Miltoniskt Eden,
Ofvan skyn från jordens söner skild;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
