Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till de hemmavarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Du som sade (aldrig ur mitt minne
Går det ordet), då du såg ditt bref
Läggas in: «o låg jag sjelf derinne
Och hos bror hans hjelp och lärling blef!»
Goda hjertan! detta är vårt öde:
Som små fåglar spridas vi omkring.
Men vi råkas väl ibland de döde
Der skall ingen saknas i vår ring.
Snart törhända, så det vill mig ana,
Far jag längre, längre bort från er.
O! ännu jag sluta kan min bana
Utan skräck, förr’n jag förvillas mer.
Gråten då ej länge, o! du Ömma,
Som så öppet lider för hvar vän,
Och du Glada, som din sorg kan gömma,
Och du Goda, som kan bära den;
Våren hastar: gån till dansen åter!
Och du jollrare, som rörs att se
Huru syskonen, hur mammorna gråter.
Narra dem att midt i sorgen le!
Dock ibland, när i en höstlig timma,
Vid mitt rönn I sätten er och sen
Aftonstjernan på det fönster glimma,
Der jag ofta tyst besåg dess sken;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
