Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inbillningens tröst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvems är den rösten? Hvems den lyfta handen?
Det är din ynglings, säger mig din kind.
Rör tätt din åra! han ur re´n på stranden,
Dig återburen af en himmelsk vind.
Hur slår mitt bröst! Har glad min känsla delar
De ömma famatag, hon sin sjöman ger!
Finns någon fröjd på jorden, som mig felar?
Jag äger sjelf hvar glädje, som jag ser.
Ack! prisom himlen, som åt menskan skänkte
Inbillningens och känslans svärmeri.
Hur ofta njöt jag, hvad jag endast tänkte,
Den fröjd, som kom, och den, som var förbi.
Jag såg bland stjernor aftonstjerna blicka
I raden främst och ljufvast i behag.
Ack! ropte jag förtjust, så skall min flicka
Bland bygdens döttrar möta mig en dag.
Sen lärkan slöt, begyate näktergalen:
Den ena, glänsande i dagens höjd,
Sjöng för att ses; den andra, gömd i dalen,
Sjöng för sin vän, belönt af sångens fröjd.
Jag skapte straxt, med drömmande förtjusning,
Mig sjelf en vän, en lyra och ett tjel1.
Ej Delias kyss, ej lagerkronans susning
Från Lauras dal mig skulle gjort mer säll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
