Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sparfvens död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SPARFVENS DÖD.
Efter CATULLUS.
Sörjen, o Cupidoner, o Chariter!
Allt, hvad menlöst och täckt är till i verlden,
Sörje. Sparfven är död: den sparf, min flicka
Höll så hjertligen af, mer än sitt öga.
Också var han så söt och kände henne,
Såsom barnet sin mor, och ville aldrig
Gå ur famnen på henne utan alltid,
Hur han hoppade hit och dit kring henne,
Sprang han pipande fram till henne ensam.
Men nu vandrar han der den mörka vägen,
Den man aldrig har lof att vända åter.
Hvad jag önskar dig ondt, du onda Orcus,
Som så slukar dit ner allt täckt och vackert!
Hvad sötunge till sparf du tog ifrån oss!
O! så styggt det var gjordt. Ack! stackars lilla!
Blott för din skull i dag min flickas ögon
Ser jag svälla af gråt och bli så röda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
