Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landtlifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvar gång min hjorda anförerska om qvällen
Ser efter bröd vid dörren af mitt tjell!
Hon är det värd: hon ringer dem från ställen,
Der vargen går; hon för dom hem hvar qväll.
Om på mitt bord ej kinabålar blänka
Och dofta vin, som vandrat mången sjö,
Så har jag mjölk, som skummar sig, att skänka
Ur kärl af trä, så hvita som en snö.
I blåst och regn, hur ljuft att sitta inne,
Och trycka ömt min Betta till mitt bröst!
Än med en dikt jag muntrar hennes sinne,
Än sjunger hon en visa till min tröst.
Må hvem som vill sin oskuld äfventyra
I hof och stad, för ära och för guld.
Jag är berömd, om Betta hör min lyra,
Och jag är rik, om Betta är mig huld.
Må när som helst mig döden hädanrycka,
Blott jag får se på henne, när jag dör;
Blott hennes hand jag än får tacksamt trycka,
Då hon ej mer min qväfda stämma hör.
Se’n vet jag visst, att hon så tomt det finner,
Och mins mig än i många Herrans år.
Ja, mången tår på hennes psalmbok rinner,
Då till min graf hon ifrån kyrkan går.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
