Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvinnans värde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Våldsam såsom eldens låga,
Mannen genom lifvet far.
Intet skonsmål hans förmåga,
Ingen ro hans trängtan har.
Hvad han skapt, förstör han åter,
Saknar hvad han nyss har flytt.
Hydran lik, hans önskan låter,
Föll ett hufvud, se ett nytt.
Qvinnan belåten, ehur’ hon är bunden,
Plockar i tysthet en blomma för stunden,
Som af dess omsorg med ömhet är närd:
Fri, mer än han i sin ändlösa irring,
Vis, mer än han i sin lärda förvirring,
Rik, mer än han i sin diktade verld.
Stel och kall, som pyramiden
Spetsar sig vid Nilens elf,
Mannen hårdnar under striden
Med sitt öde, med sig sjelf;
Känner ej det himlanöje
Att, med själ mot själ förbytt,
Hjertligt dela gråt och löje,
Födas i en vän på nytt.
Men som eoliska harpan i bäfning
Klagande sätts af en fläkt, af en sväfning,
Likså hos qvinnan den känsliga själ.
Blott af en dröm, att den älskade lider,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
