Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till fruntimren vid en medicine doctors-promotion i Åbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bland de sköna denna sportel har:
Eljest vore hon ju icke qvinna. —
Med ett ord, prinsessan kom, och såg
På det bleka dödens rof, der låg.
Hur hon såg, jag vet ej — men han kände
Alla plågor fly och trodde re’n,
Så han tjustes, sig i Elysén,
Tills det lif, hon i hans ådror tände,
Nyss för hennes skull till slockning bragt,
Trotsade igen all dödens makt.
Ej af feber mer, af glädje glödde
Nu hans kinder, strålade hans blick.
Vid den ljufva hand, som honom stödde,
Steg för steg han nya krafter fick,
Förd af hoppet till sin faders möte.
«Lefver du? hvad under frälste dig?»
Ropar konungen, med öppnadt sköte.
«Ja, han leker, men ej utan mig.,
Svarar hon. Då, blek och stum, tillbaka
Dra’r sig fadren, såsom från en hamn,
Stötande sin älskling ur sin famn.
«Allt du lofvat för hans lif försaka»,
Fortfar hon; och, redan rörd, han ser
För sin fot dem begge falla ner.
«Välj, att son förlora, eller maka,
«Kanske båda. Ja, mitt hjerta spår,
«Att du begge snart begråta får,
«Om du ej den ena vill försaka.» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
