Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den gamle knekten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag ser, hur på sitt svärd han drog,
Med hot bakom sig såg, och dog.
Gret Sverge: mer gret Finland dock,
Som mor och enka gråter,
Gret far och barn. Dess söners flock
Ej kom från Norge åter.
Ej att den fälld af Dansken var:
Men till en stod frös häst och karl.
Jag ville dött der, jag också!
Dock Svensk ännu var Finnen.
Och byggde upp sin brända vrå,
Stolt af de stora minnen,
Dem, allt från Gustaf Adolfs dar,
Han ärft af farfar och af far.
Hvi föll jag ej, förrän jag såg
Vårt folk för Ryssen springa?
Dock sprang jag ej: i blod jag låg,
Och höll ännu min klinga
I venstra handen, som var qvar,
Då man från Willmanstrand mig bar.
Hör ser du både svärd och man:
Och slika voro många;
Men utan huvud går ej an,
Hur käck man är att stånga.
Dock freden kom, och böd oss än
Förblifva Svenske frie män.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
