Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De svenska A och U
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ANMÄRKNING.
U, såsom det i Svenskan uttalas, är ett henne eget ljud. I andra
språk ljuder det mera öppet, midt emellan vårt o och u. Författaren
tillstår, att det var en utlänning, som först gjorde honom derpå uppmärksam.
Professur Lichteuberg i Göttingen, som han år 1795 besökte,
ville höra det svenska uttalet af u, och förundrade sig deröfver såsom
någonting mellan u och y, hvilket han ej kunde eftersäga. Äfven A,
såsom det i slutet af de flesta ord i svenskan ljuder, fann han helt
annat i tyskan, att ej nämna fransyskan. Derföre har ock Voss i sin
Schwergereimste Ode, der han hopsamlat de hårdaste rim, upptagit Juba
och Tuba, som i våra öron äro de mest välljudande. Men hans tyska
läsare uttala slutändelsen i dem, såsom vi uttala det slutande a i de
förkortade verberna anta och andra.
Angående vårt svenska A gör vår nyaste [1]
språkforskare Herr Kindblad,
i första häftet af sin ordbok följande anmärkning: Utaf den Göthiska
språkstammens alla nu lefvande grenar är Svenskan det enda
tungomål, som i afseende på vokalbyggnaden hufvudsakligen utbildat sig
på a, häri ganska likartadt Moesogöthiskan, hvars flesta ord innehålla a,
samt med urspråket Sanskrit, uti hvilket äfvenledes a är det öfvervägande sjelfljudet.
Utg. anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
