Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Den husvilla enkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN HUSVILLA ENKAN.
Ensam satt hon oeh begret den döde,
Vid hans sida nyss ännu så säll.
Allt kring henne syntes tomt och öde
I det lilla, förr så glada tjell.
Dock att minnas, hur han med sin maka
Trifdes der, en tröst för henne var.
Och, när stormen hördes hyddan skaka,
Prisade hon Gud, att den stod qvar.
Men det smällde på en gång oeh blänkte:
Åskan ner i hennes boning slog.
Husvill gick hon derifrån och tänkte:
«Kyrkogården har ju läger nog;
Och der tystna alla, som här qvida,
Slumra sött från oro, qval och strid.
Gif mig rum, min Fredrik, vid din sida,
Att jag der må bo i lugn och frid.»
På hans graf hon blef en afton funnen
Och en dufva satt i poppeln der.
Äfven hon var husvill; och försvunnen
Var vid branden den, hon hade kär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 02:23:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fmfdikt/1/0236.html
