Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid ett guldbröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men skönast solens förebud
Och solen sjelf det ter.
Det lugna haf, der hon går ned,
Förskönar hon dermed.
Den sjuke det en lättnad ger
Och stillar barnets gråt.
Den arme det med fägnad ser
Och fången glida deråt.
Från skyn det kommer och till skyn
Det lyfter själ och syn.
En helgongloria likt, så skönt,
Då dagen nedergår,
Det gjutes på ett hufvud, krönt
Med ärans silfverhår.
Af detta guld benämns må
Den fest vi här begå.
Men om blott få upplefva den,
Så minnoms, att det ges
Ett guld af högre värde än,
Som ej med ögon ses.
Blott tron det skådar i det ljus,
Som sprids från Herrans hus.
Du, som din hulda lifstidsvän
Begråter vid hans bår,
Gläds, att deruppe du igen
Den evigt kära får.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
