Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- De tu äro ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DE TU ÄRO ETT.
Zeus blott tänkte — och Pallas med hjelm och sköld ur hans hufvud
Trädde bland gudarna fram: häpnande gåfvo de rum.
Alla den stridbara mön beundrade; alla dock skydde
Sköldens förstenande bild, ugglan och — visheten sjelf.
Idel känsla var Cypris — och skön, med fladdrande vingar,
Sprang ur dess hjerta en pilt, eldig och kraftig, men blind.
Alla på knä den smekande togo och prisade alla,
Utom Pallas, som skrek: bort med det giftiga kräk.
Kärf och stel är hon, som ingen moder har ammat;
Tuktad af ingen far, vild och förarglig är han.
Henne han gör beständiga spratt, hon bannas på honom
Stundligen. Ej en minut kunna de tåla hvaran’n.
Tåla hvaran´n ej tanke och känsla? Ej vishet och kärlek?
Vishet! Kärlek! de? Spill ej de heliga namn.
Sinnlighet blott är han och hon Spetsfundighet endast.
Kärlek och vishet, de tu äro i himmelen ett,
Äro hvad dikten benämnt Urania, målande henne
Skön som Gracernas mor, ren som de stjernor, hon bär.
Ren som ljuset hon är och skön; skön äfven då törnen
Kröna dess panna, och rätt heter hon — Religion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 02:23:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fmfdikt/1/0269.html
