- Project Runeberg -  Frans Michaël Franzéns samlade dikter / Första bandet /
291

(1867-1869) Author: Frans Michael Franzén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hönsen och staren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hon rörde opp till slut båd’ himmel och natur.
        Då sade Jofur till Mereur:
        «Min son, stig ned på jorderingen:
Det är ett gräsligt larm, den enögda der gör.
Hon både men’skors ro och gudars aktning stör,
        Med sin blott halfva dom om tingen.
Gå med en hast, min son, och gör på bullret slut:
        Stick ock det andra ögat ut.
        Ensidig syn är värre än allsingen.»

HÖNSEN OCH STAREN.



«Himlen faller på oss, höna lilla!»
Sade tuppen till sin fina fru.
«Huru så, min egen söta du?»
«Hör du inte, hur han hotar illa,
Hur han brakar till!» — «Ja, Herre Gud!
Det ha vi för våra synder, gubbe!
Kom nu bort, och aldrig mera tubbe
Du mig hit. Nej aldrig mot förbud
Rör jag mer ett frö.» — Och nu ur trägåln
Blef ett språng, ett flaxande åt fägåln.

«Höns! för er, för era synders skull,
Ramlar fästet, falla sol och stjernor!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:23:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fmfdikt/1/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free