Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åsnan och apan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Väl mer än hälften. Vill du, att jag låter
Det vara halfgjordt? ty jag ser, du gråter.»
«Far fort, som du begynt, om du än ref till slut
Ifrån min arma kropp hvart enda hårstrå ut.
Jag slipper genom denna pina
Åtminstone den harm, att ständigt heta grå.»
«Du narr!» begynte apa grina,
Då allt var gjordt: «du är det ju ändå
I hull som hår. Du föddes så,
Du var det re’n i moderlifvet,
Och blir det till din död. Ty ser du det är gifvet,
Att du en åsna är;
Och grå är färgen, som en åsna bär.»
Nu steg en käring in för att på djuren gapa,
«Tvy dig! hvad du är lik en men’ska», brast hon ut
Till apan. «Hvad du lärt att dig finurligt skapa!
Och klädd som en madam! Likväl är du till slut,
Hvad du från börja var, en apa.
Jag tror du härmar mig: du stygga, fula djur,
Du lumpnaste af alla kreatur!
Det enda ibland dem, som går från sin natur.»
«Hör du?» sad’ åsnan. «Tig! du grålle!
Du skäms att heta det du är.
Jag, för att bli en ann’, gör mig ett dumt besvär.
Är jag en dåre, så är du en stolle.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
