Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Moraliskt Menageri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af dessa grå småfåglar, som bli qvar
Vid men’skors boning än i vinterns da’r.
Kring korn, som fallit ur ett lass, hvad gamman,
Hvad täflan, som dem drar alltmer tillsamman!
Men nu ett limspö lockar till sig en:
Han fastnar, skriker, och en annan re’n
Är vid hans sida. Inom kort de alla,
En efter annan, flyga dit och falla
I samma ofärd. Jägarn med ett fång
I säck dem föser alla på en gång.
Väl är det skönt, om för en vän i nöden
Du vågar allt och trotsar sjelfva döden,
Men undvik broderskap i last och blygd:
Blott genom vänskap föll så mången dygd.
De, som i början blott till lust sig sälla,
Förena sig till slut att brott tillställa,
De gå till rån och mord med samfäldt råd,
Som Vargar följas åt till sina dåd.
Men sårad varg uppätes af de andra;
Så äfven skälmar svikas af hvarandra.
Derför ock många likna Räf och Lo,
Som blott sig sjelfva och sin illist tro.
Sin boning Gräflingen i ordning äger
Och går att hemta mossa på sitt läger,
Der han vill lägga sig till vinterro.
Men räfvens konst tillegnar sig hans bo.
Hvad styggt han gör att honom dä’n fördrifva
Må jägarn, som det vet, för dig beskrifva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
