Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Moraliskt Menageri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvem har förstört hvad nyss här stod i blomma?
Mullvaden. Hvad har så upprört den fromma?
Ej fromhet – vantro är det blott, som skyr
Den glädje med Guds dag hvar morgon gryr.
Må i sin mull den blinde ned sig gräfva;
Men hvarför upp sitt hemska hufvud häfva
I blomstersängen och föröda den?
Det sköna tåls ej af en mörkrets vän,
Mer än det sanna. Begge äro strålar
Af samma ljus. Ja, samma sol, som målar
Regnbågen, morgonrodna’n, aftonskyn,
All jordens krets uppdagar för vår syn.
Om vintern hvit, om sommarn grå är Haren:
Byt icke färg som han. Fast mer förfaren
Du ändrar åsigt, dock, i tänkesätt
Dig alltid lik, stå fast vid sannt och rätt.
För öfrigt märk, hur list med dumhet låter
Förena sig, då haren fram och åter
Kring fältet far att dölja sina spår,
Och med ett språng sig gömmer i ett snår.
Han plä’r också med öppna ögon sofva.
Den finns bland oss, som her en dylik gåfva,
Ej blott i kyrkan men vid embetsbord,
Ja, vid det lästa som det hörda ord.
Men stackars jöns, kvad krokar han må göra
Och hur han spänner öga, spetsar öra,
Hvad hjelper honom all hans snabbhet dock,
Mes, som han är, emot en hundaflock!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
