Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Moraliskt Menageri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ack! Näktergalen flytt från Mälarns stränder,
Der han i bur blef satt af råa händer.
I Skånes lunder sjunger dock ännu
Den ena[1] af de lika nämnda tu.
Den andra blott, der myrtens krona susar,
I Söderns natt de älskande förtjusar.
Men nattlig sång förskönar ju också
Vår mörka tallskog. Trastens toner gå
Så ljufligt ömma och så lifligt bjerta
Ej till vårt öra blott, men till vårt hjerta.
I höga Nordens ljusa midnatts stund
Hvad härlig röst uppvaknar i en lund
Af fjellens björk[2]! Hvad sång ur högre choren!
Hur klar sopranen och hur ren tenoren!
Två sköna stämmor ljuda på en gång
Med en harmonisk täflan i hans sång.[3]
Men honom hör i öknen blott hans maka!
Af eget val, att ryktets lof försaka,
Har mången upphöjd själ, i skuggan gömd,
Försvunnit okänd eller snart förglömd.
Hur vansklig är ock äran! Fordom prisad,
Förnekad se’n och nu igen bevisad,
Är Svanens sång, som högt i luften hörs;
Och hela nejden af dess samljud rörs.
Hvad väldig klang! Ej sjunger en allena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
