Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Moraliskt Menageri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon styr ett folk som allas mor; men du
Är hälften blott af ett, som blef af tu.
Der vi se bin och höra tuppar gala,
Der är ej öken mer. Nu ock en svala
Oss visar vägen till en treflig bygd,
Som vinkar der i höga lindars skygd.
Knappt flämtar än det första matta ljuset,
Då Tuppens röst ger ljud i hela huset
Är denna tidighet hans enda dygd?
Nej, mången annan har han till din blygd,
Du sjelfske man, som för din enda maka
Ej tar ett steg, ej vill en lust försaka.
Märk, hur han öm om sina många är.
Ej framför dem han tar ett korn, ett bär.
Till sig han lockar dem, då han med möda
Ur mullen krafsat upp en liten föda.
Nu vid hans anskri, då han Höken ser,
De under ladan alla krypa ner.
Men blott på afstånd hinner hon dem följa,
Som har de små. Dem skydda eller dölja
Med sina vingar kan hon icke nu.
Men, modersömhet! hvad förmår ej du.
Med spända fjädrar och med blick, som lågar,
Hon skriande mot fienden sig vågar.
Han griper en och flyr. Men ur sin strid
Hon med den ära går, att hon dervid
Bevist, hvad du med rodnad må besinna,
Du svaga, blinda mor, som, för att vinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
